Kan ni tänka ett liv utan vänner? Det har jag svårt att göra. Jag vet att det finns de som inte har några vänner, men jag hoppas ändå att de flesta har denna möjlighet. Vänner är något som man så väl behöver och de berikar verkligen livet.
En klok vän till mig har sagt att vänner är som ens valda familj, det skriver jag under på. Det kan ju vara så att man inte alls känner sig hemma i sin familj eller i sin släkt och att då istället kunna kalla sina vänner sin familj tycker jag är fint.
Jag har lyxen att ha några ”väldigt nära vänner”, och många bekanta. Det är något som jag är oerhört tacksam för. Vissa av de ”väldigt nära vännerna” har jag lärt känna för många år sedan men det är också vänner som jag inte har känt så länge och som har kommit att bli ”väldigt nära vänner”. Jag tycker nämligen inte att det är så att man behöver räknar åren som bevis på att det är ”väldigt nära vänner” utan det är andra saker som avgör.
Saker som att de älskar en och accepterar en precis såsom man är. Att man har förtroende för varandra och kan men inte behöver tala och berätta om allt. Att man kan vara tysta tillsammans. En sak som jag tycker är viktigt är att vänskapen är kravlös, att man inte behöver känna krav på att höra av sig vid särskilda tider utan man vet var och att man har varandra ändå. Samtidigt tycker jag att man då och då bör höra av sig, just för att visa att vännen betyder mycket för en. För mig är det också så att jag helt enkelt inte kan låta bli att höra av mig om det gått lång tid, och det gör det ibland.
Mina” väldigt nära vänner ” vet jag att jag alltid kan höra av mig till. De har stått utanför min dörr när läget har varit skarpt. De har hjälpt mig genom sorg och genom kriser. De har visat sin förståelse när jag själv inte har förstått mig på mig själv. Jag har vilat i deras famnar och låtit mina tårar trilla. Genom att de tagit emot mig på detta sätt så har jag kunnat få vara den jag då behövde vara och det var precis det som var det allra viktigaste för mig just då. Genom detta kunde jag gå vidare och känna mig starkare. Detta är jag i botten av mitt hjärta så tacksam för. Mina allra närmaste vänner, ni vet vilka ni är och ni vet också att jag alltid finns när ni behöver mig. Ikväll ska jag träffa en av mina ”väldigt nära vänner” och jag lovar att vi ska kramas. Kärlek till er alla!
En klok vän till mig har sagt att vänner är som ens valda familj, det skriver jag under på. Det kan ju vara så att man inte alls känner sig hemma i sin familj eller i sin släkt och att då istället kunna kalla sina vänner sin familj tycker jag är fint.
Jag har lyxen att ha några ”väldigt nära vänner”, och många bekanta. Det är något som jag är oerhört tacksam för. Vissa av de ”väldigt nära vännerna” har jag lärt känna för många år sedan men det är också vänner som jag inte har känt så länge och som har kommit att bli ”väldigt nära vänner”. Jag tycker nämligen inte att det är så att man behöver räknar åren som bevis på att det är ”väldigt nära vänner” utan det är andra saker som avgör.
Saker som att de älskar en och accepterar en precis såsom man är. Att man har förtroende för varandra och kan men inte behöver tala och berätta om allt. Att man kan vara tysta tillsammans. En sak som jag tycker är viktigt är att vänskapen är kravlös, att man inte behöver känna krav på att höra av sig vid särskilda tider utan man vet var och att man har varandra ändå. Samtidigt tycker jag att man då och då bör höra av sig, just för att visa att vännen betyder mycket för en. För mig är det också så att jag helt enkelt inte kan låta bli att höra av mig om det gått lång tid, och det gör det ibland.
Mina” väldigt nära vänner ” vet jag att jag alltid kan höra av mig till. De har stått utanför min dörr när läget har varit skarpt. De har hjälpt mig genom sorg och genom kriser. De har visat sin förståelse när jag själv inte har förstått mig på mig själv. Jag har vilat i deras famnar och låtit mina tårar trilla. Genom att de tagit emot mig på detta sätt så har jag kunnat få vara den jag då behövde vara och det var precis det som var det allra viktigaste för mig just då. Genom detta kunde jag gå vidare och känna mig starkare. Detta är jag i botten av mitt hjärta så tacksam för. Mina allra närmaste vänner, ni vet vilka ni är och ni vet också att jag alltid finns när ni behöver mig. Ikväll ska jag träffa en av mina ”väldigt nära vänner” och jag lovar att vi ska kramas. Kärlek till er alla!