Ibland är det ju så att man inte vet och heller inte kan veta hur saker och ting kommer att bli. Om saker kommer att bli såsom man önskar, det motsatta eller på de andra hundra sätt som det kan bli. Om det där man längtar efter kommer att ske eller inte. Att vara i händerna på någon eller några andra. Hmm det låter inte så kul och det är inte heller så kul. Men jag tror att det går att träna upp.

Att vara otålig – är det samma sak som att inte ha tålamod?

Att ha tålamod är det att klara av att vänta?

Eller är konsten att kunna vänta samma sak som att låta tiden ha sin gång?

Jag tycker att tålamodet ställs på sin spets extra mycket när man verkligen vill att det man väntar på ska ske. Kanske är det naturligt eftersom varför ska jag annars känna att jag frestar mitt tålamod. Jag skulle önska att jag kunde se väntan som något som förvaltar och gör att det som ska ske, sker med ännu djupare och meningsfullare kraft ju längre man väntar – då skulle ju tiden då tålamodet får jobba kännas mindre onödig att vänta ut. Om man kan försätta sin tid då man väntar i något standby-läge och säga till sig själv. – Nu är det så här, låt detta ta den tid det behöver ta och vet du, ju längre tid det tar desto djupare är meningen med att detta ska ske.

Undrar om jag ska prova att tänka så? Jag gillar att utmana mig och se om jag kan förändra mina tankegångar med att vända upp och ner och försöka göra annorlunda. Ibland funkar det och ibland inte, men det är värt att testa. Vad kan jag förlora? En del skulle kanske säga, du förlorar det du trodde på. Ja, det är klart och sant. Men om jag lyckas och inte hade försökt? Då hade jag ju inte vetat att jag kan förändra och tänka annorlunda. Varför inte då försöka? Att vara rädd för att misslyckas är mänskligt, men det är också en mänsklig rättighet att få testa. Rädslor kan man utmana på olika sätt och jag skulle vilja säga att alla sätt är bra. Det som jag kan tycka är mindre bra är att inte göra något alls, då är risken stor att man fastnar i rädslan – det tycker jag känns som ett alternativ som jag helst inte ser. Att inte se kan betyda att man blundar. Det är inte det jag menar utan att inte se är att det faktiskt inte är något alternativ vare sig förr eller senare. Jag har fastnat i rädsla flera gånger, men som jag lever nu, när jag har förmågan att reflektera och se när jag håller på att fastna – då är risken mindre att jag helt plötsligt upptäcker att jag har fastnat. Ett tips är att känna efter, tänka efter och se var du befinner dig och hur det känns just där du befinner dig – då upptäcker du om du är i närheten av, mitt i eller kanske har tagit dig igenom en rädsla.

Avslutningsvis vill jag säga att jag vill försöka att tänka att tålamod i väntan ska betyda att ju längre tid något tar ju mer betydelsefullt och meningsfullt är det som kommer att ske. Jag försöker, om det är svårt så kommer jag att försöka igen. Om det mot förmodan inte skulle gå så bra har jag i alla fall försökt.