Jag vet inte hur ni fungerar när det gäller stress, men om ni är som jag så känns livet ibland som en berg- och dalbana och ibland till och med som en berg- och dalbana som går upp och ner.
Ibland känns det som att jag klarar hur mycket som helst, att strukturera, ta en sak i taget och ändå se helt klart. Och ibland är det precis tvärt om. Ingen struktur, alla saker på en gång och blicken framåt i och mot ett enda töcken. Då finns ingen klarsynthet eller kreativitet – den dödas i denna sinnesstämning.
Jag har fortfarande svårt att förbereda mig på när denna sinnesstämning kommer. En sak som blivit tydligare för mig är att det blir ännu svårare att klara stress om jag dessutom är känslomässigt sårbar. Om jag är arg eller frustrerad eller om jag är känslomässigt belastad på något annat vis. Jag blir många gånger överraskad av att från en dag till en annan känna mig ynklig, liten och förvirrad. Jag tackar min utbildning och min egen insiktsfullhet att jag ändå vet lite om hur jag då ska ta hand om mig själv och mina behov.
Förra veckan var just en berg- och dalbana, upp och ner- vecka, där jag tvivlade på hur jag skulle kunna sälja in mina idéer och få ut mitt företags viktiga budskap. Det gjorde att det knöt sig i mig, jag andades i bröstet istället för nere i magen. Jag kände mig liten, ledsen och visste varken ut eller in.
Nu är det andra dagar och min sinnesstämning är helt annorlunda. Jag har tilliten tillbaka, jag är fortfarande osäker på hur jag ska klara av att sälja in mina idéer, men jag är inte rädd. Jag ser klart som genom slipade och klara glas och jag andas definitivt nere i magen.
Vad är då min mening med att skriva detta? Jo, för att tala om att det är okey att känna och leva i den stress och oro som ibland hälsar på. Du är inte ensam om det. Det är ingen idé att analysera ihjäl det du känner utan att istället försöka att vara i det, fast det är jobbigt. Tids nog lättar den känslan likt ett tungt moln som lämnar över till en klarare och friskare dag då du åter kan andas långt ner i magen. Ta hand om er <3
Ibland känns det som att jag klarar hur mycket som helst, att strukturera, ta en sak i taget och ändå se helt klart. Och ibland är det precis tvärt om. Ingen struktur, alla saker på en gång och blicken framåt i och mot ett enda töcken. Då finns ingen klarsynthet eller kreativitet – den dödas i denna sinnesstämning.
Jag har fortfarande svårt att förbereda mig på när denna sinnesstämning kommer. En sak som blivit tydligare för mig är att det blir ännu svårare att klara stress om jag dessutom är känslomässigt sårbar. Om jag är arg eller frustrerad eller om jag är känslomässigt belastad på något annat vis. Jag blir många gånger överraskad av att från en dag till en annan känna mig ynklig, liten och förvirrad. Jag tackar min utbildning och min egen insiktsfullhet att jag ändå vet lite om hur jag då ska ta hand om mig själv och mina behov.
Förra veckan var just en berg- och dalbana, upp och ner- vecka, där jag tvivlade på hur jag skulle kunna sälja in mina idéer och få ut mitt företags viktiga budskap. Det gjorde att det knöt sig i mig, jag andades i bröstet istället för nere i magen. Jag kände mig liten, ledsen och visste varken ut eller in.
Nu är det andra dagar och min sinnesstämning är helt annorlunda. Jag har tilliten tillbaka, jag är fortfarande osäker på hur jag ska klara av att sälja in mina idéer, men jag är inte rädd. Jag ser klart som genom slipade och klara glas och jag andas definitivt nere i magen.
Vad är då min mening med att skriva detta? Jo, för att tala om att det är okey att känna och leva i den stress och oro som ibland hälsar på. Du är inte ensam om det. Det är ingen idé att analysera ihjäl det du känner utan att istället försöka att vara i det, fast det är jobbigt. Tids nog lättar den känslan likt ett tungt moln som lämnar över till en klarare och friskare dag då du åter kan andas långt ner i magen. Ta hand om er <3